mycket tankar har passerat min hjärna idag. allt började idag när jag vakna 11 30. det första jag tänkte på var att jag ville röka.  men dagen blev bara bättre, jag och morgan gick och åt pizza :P. emelie kom hem, dagen blev genast bättre. färgade emelies under hår svart =) ps. blev skit bra! =) lire senare kom lisa, vi åkte in till stan skulle till barista. men det blev ju verkligen bättre.. sen gick vi och åt med morgan :P hungrig stackare det där :P sen satte vi oss vid taket vid parkeringplatserna vid navet. körde lite parkour. skit kul :D  sen diskuteras det en massa på sms. jag vet inte vad jag vill. vill bara skita i allt. men kanske ska ta ett val? men jag har redan bestämmt mig. hur svårt ska de va? satt och tänkte på för och nackdelar med hur allt skulle bli. men det ser ut som jag följer min livsstil. ignorans och hat. det må vara det enklaste valet för mig. men hur ska man formulera det? att man inte kan ge en andra chans, för så har det varit hela mitt liv. man ger inte någon det, enligt mig iaf.  take it or leave it liksom. fast jag är en knepig människa. ingen kommer fatta sig på mig, absolut ingen.

PEACE OUT!

dagens ord: SUG KUK OCH ÄT PÄRER! 

vet inte varför jag bryr mig. kanske borde bry mig? men allt som händer omkring mig och det jag skapar. jag bryr mig inte, alla intriger jag skapat är så patetiska. men jag mår ändå bra på något sätt. för jag skiter totalt i hur jag mår.. men bara vara, vara vänner. nää skulle inte tro de.. men men.. dags att inse fakta. det jag har innanför hjärnan är inte mycket..  

du som trodde jag var en bra kille.. snacka om grundlurad.. välkommen  till mitt liv som  jag lever det. en värld som är helt upp och ner, alla mot gångar ska man bara skita i. alla som tror något kan få veta hur jag lever mitt liv. kanske kolla min blogg? JUST DO IT! man ska ta reda på saker innan man blir intresserad ;) time to learn something ;) 

dagens ord: savaş deåil aşk yapmak = make war not love

nu ska jag på stan eller nåt

RÖK RÖK JOBBIGT VA!

PEACE OUT

nattens tankar innehåller mycket olika tankar om lite vad som helst.

det känns som det är lika bra att avbryta allt. för mig känns det skit, men det blir som mitt liv för övrigt. så det spelar ingen roll riktigt. kanske borde säga förlåt och lungna ner mig. men jag vet inte vad jag vill längre. för mig betyder livet ungeför som att ta en pisspaus i rymden. lika värdelös åtminstonde. förlåt om jag stressar på.. men time to move on.  att du kom in i mitt liv var bra.. men jag klarar nog inte mitt liv helt själv.. vill så gärna ha någon att dela den där morgon stunden och vakna upp brevid den finaste. och känna att allt är bra.. men det kommer aldrig ske. dags att inse. jag är gjord för att leva ensam. att skriva om allt man känner känns toppen.. men det kan även såra en. hellre det än en psykolog som säger: jag förstår precis vad du säger.

kan förklara lite om mitt liv.

jag har goda minnen från min barndom (verkligen). allt var bra när man börja ettan, man träffa massa nya kompisar. livet lekte bokstavligen. i trean om jag inte minns helt fel så började det "perfekta" livet man lever idag. allt bråk började med att det handla om att man hade tagit sönder en leksak. sen blev det fysisk och både psykisk misshandel på ganska låg nivå. men det ökade kan man säga, om man skulle ta det i statistik så skulle det skjuta i höjden. man fick höra vilket missfoster man var.. skit kul att höra när man är liten.  att höra att man har en mamma som är cp (vilket stämmer), att det smittade av sig på mig och det byggdes upp ett rykte att jag var en sopprotare. att höra det i många år, skadar en rejält. man tog det som man pratade med en vägg. när man hörde dom otroligt nedlåtande orden. men det blev ju en vane sak som sagt!. när jag närmade mig 14 blev allt genast helt skruvat. att se sin pappa dö framför sina ögon är ingen rolig syn, sju hjärtinfarkter.. och det ända man minns var dom orden han sa till mig: jag älskar dig min son. från den dagen förändrades hela mitt liv. jag blev en osäkrare människa, jag gjorde allt som alla sa att jag skulle gör/inte våga. så jag gjorde en försök till mordbrand.. fyllde 16, krocka en bil, min pappas. sedan började jag praktisera på ett hunddagis, allt blev genast mycket bättre, jag fixade upp mig varenda dag, mådde toppen, men efter två år tog det slut. flytta till min mamma som absolut inte funka. drog från henne efter 2 veckor till en fittig jävla idiot som heter EMIL KARLSSON. han försatte mig i skulder, vi gjorde allt någon inte borde göra. han skruva till mitt liv totalt. han skapade en en ännu osäkrare människa inom mig,  att börja röka pga av det. känns fan inte bra. supa varenda dag. nya tjejer hela tiden.. det livet jag hade då var kul för tillfället. men i längden funkar det inte. att allt ska präglas efter det liv man levt.  neb att lämna alla bakom sig känndes ändå bra. men saknar den goda tiden. flytten till sundsvall var ganska intressant, några dagar innan skulle jag eventuellt läggas in på ett psykhem.. (skit bra) men allt blev bättre, men nu kommer mina vanor tillbaka. känner hur jag vill ta en pistol mot hjärnan och bara trycka av. men det skulle inte vara värt det. men vet inte hur fan jag ska göra..

tiden lär visa vad som händer och sker!

SLEEP TIGHT BIATCHQ!